Jag har ett litet handikapp jag lider av här. Ett socialt puss-handikapp. Jag vet inte när, var och hur man ska kindpussas. Hur många gånger? På höger eller vänster kind? Eller på båda två, men vilken kind börjar man med i så fall? Det verkar omöjligt för mig att förstå den sociala koden när det gäller kindpussandet. Mexikanarna pussas en puss (har glömt vilken sida) och italienarna två. Spanjorerna också två fast de byter och börjar med motsatt kind mot vad italienarna gör. Fransmännen är värst, de pussas tre gånger (som tur är har jag inte träffat på någon här)! Det är inte så konstigt att en reserverad svenska blir alldeles förvirrad i allt detta pussandet än här och än där. Här är man också utomhus jämt och då blir det ännu svårare. Kommer man hem till någon då är det mer givet, man kliver in genom dörren och det är då pussen ska komma. Jag har varit med om alldeles för många pinsamma pussmissförstånd. Tvekande "ska jag eller ska jag inte" eller munkrock då en (läs jag) pussar på fel sida och man krockar. Så jag har bestämt mig för att jag pussas inte alls. Förrutom då jag står i närheten med Leo, då härmar jag honom rakt av, pussar de som han pussar (och även männen som han skakar hand med, så mycket förstår jag faktiskt). Igår valde jag dock att kindpussa en norrman. Det var väl den nationalitet jag verkligen inte hade behövt pussa! Jag och Leo gick till ett kafé och fikade och träffade denne trevlige norrman som vi känner. Eftersom jag alltid härmar Leo i dessa sociala sammanhang och han gjorde handskakning så for jag upp (han är väligt lång och stor denne norrman) och pussade honom lite tafatt på kinden. Det känns helt enkelt aldrig helt naturligt när jag ska kindpussas, jag har inte vuxit upp så och det kommer förmodligen aldrig bli naturligt. Jag hejar på alla och ler istället, det borde väl vara artigt nog.
Jag tror jag nämnde att vi har höns och en tupp, och faktiskt finns där även en and eller anka (jag är inte så bra på fåglar). Hur den har hittat dit det kan man fråga sig, men den ser ut att trivas och blir accepterad av de andra. Tuppen brukar jag höra om nätterna ibland när den gal. Den gal ikapp med grannens målbrottstupp. Det låter riktigt falskt, jag börjar nästan skratta mitt i natten. Våran tupp gal däremot rent och fint och högt. Det är lite mysigt att kliva ut genom dörren och mötas av våra höns, det känns liksom väldigt "mitt i naturen" aktigt. Våra hönor hade lagt tre ägg under natten eller gårdagen. Bilden ovan är tagen nu i morse när jag håller ett av dessa ägg. Jag vet, jag ser väldigt from ut, som om jag är heliga Maria och håller i Jesus barnet ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar