Surf- och löpartävling i Puerto Escondido

Under helgen åkte jag och hela Piña Palmera gänget på en miniweekend till Puerto Escondido (betyder gömd hamn) för att titta på en internationell surftävling. En av volontärerena, Sara, och tre blinda män som arbetar på Piña, Rey, Mariano och Miguel Ángel, deltog också under söndag eftermiddag i en löpartävling. För att ta oss dit hade vi turen att få skjuts med en av volontärerna som har en jeep. Här finns det alltid tjärterum, så vi trängde in oss alla nio i bilen och åkte iväg. Väldigt trevlig bilfärd med härliga vindar och fläkt i ungefär tio minuter. "Fångad av en stormvind" i radion och upplevelsen hade varit fulländad. Efter en och en halv timma var jag dock helt tillplattad av blåsten och var tvungen att känna efter om öronen satt på plats när vi kommit fram. Håret såg ut som ett fågelbo och jag visste knappt vad som var upp och vad som var ner.

Söndag morgon gick vi upp tidigt för att se på surftävlingen med otroligt duktiga surfare. När man ser dem ta våg efter våg med enkelhet blir man riktigt sugen på att surfa. Fast jag vet att det inte är så lätt som det ser ut. Jag har nämligen sett betydligt fler nybörjare skvalpa runt i vågorna och då ser det inte så lockande ut kan jag lova. När stackarna väl har lyckats ställa sig upp på brädan efter 15 minuters kämpande och halvt drunknandes i vågorna, står de kvar i en kvarts sekund och faller sedan i ett mag- eller ryggplask ner i vattnet igen. Upp igen och om och om igen. Jag tvivlar därför starkt på att jag har tålamodet som krävs för att lyckas som surfare. Det får nog förbli vattenbrynsbadande för mig även i fortsättningen. 

På eftermiddag var det då dax för springtävlingen som startade och slutade i en liten liten park inne i staden. Det kändes långt ifrån surfturismen nere vid stranden. Sara och en Kanadensisk man som speakern benämnde för "brother" med stark mexikansk accent var de enda utländska deltagarna. Vi hade med oss en svensk flagga och eftersom de vid starten inte hade något att vifta med kom de på den geniala idén att de kunde använda vår flagga. Sverige och Mexico förenades således i denna löpartävling med svenska flaggan på topp vid start. Sara gjorde sedan stor succé när hon gick i mål på andra plats av damerna. Hon strålade av stjärnglans och helt plötsligt ville alla ta kort tillsammans med henne. Det lustiga var att även de utan kamera ville bli fotade ihop med Sara, och de bad inte ens om att vi skulle skicka korten, vilket ger mig starka misstankar om att de endast ville glänsa med henne i strålkastarljuset för ett ögonblick och kanske passa på att stå nära en svettig svenska.