Frukt, atole och emigrering till USA

I förra veckan blev vi hembjudna till en mexikansk man, Marcelino, som arbetar som sjukgymnast på Piña Palmera. Han bjöd alla svenskar som han känner på lite frukt och atole, en välling gjord på majsmjöl som äts kvällstid i nästan alla mexikanska hem här i söder. Det var en trevlig och familjär kväll.

          Marcelino är gift med en kvinna som heter Inez. De har inga barn tillsammans utan har barn från tidigare äktenskap, han har två vuxna döttrar och hon har tio barn. Ett utav dessa tio barn, en dotter, var med på fikan och berättade för oss att hon nyligen var hemkommen till Mexico efter sju år i USA. Vi vet alla att mängder av mexikaner emigrerar illegalt till USA, det är ingen nyhet. Men att sitta mitt framför ett livs levande bevis och höra hennes historia var något alldeles speciellt. Det är då man verkligen kan känna och förstå situationen. Dottern emigrerade illegalt till USA i syfte att tjäna pengar, det motiv som de flesta mexikaner har. Resan dit gick bra ända till gränsen, det är där det svåra momentet dyker upp, att ta sig över. Två eller tre gånger blev de upptäckta och tillbakaskickade under sin vandring. Till slut lyckades de och hade då vandrat en hel månad i den stekheta och torra öknen. Hon berättade att hon såg personer som inte klarade sig utan blev kvar i öknen och att när de ibland hade slut på vatten fick de dricka smutsigt vatten.  

          Hon levde alla sju åren illegalt i USA och arbetade svart. Nu hade hon nya planer på att emigrera till något land för att kunna tjäna lite pengar. Det är det som är det svåra; att leva illegalt och arbeta under, för oss, usla förhållanden var inte något problem för henne. Här är en dagslön på sjuttio kronor helt normalt. Jag tror inte att dessa sjuttio kronor ger någon pensionsrätt eller annan social försäkring. Att då arbeta svart i USA för en skitlön är oftast ändå bättre och man tjänar mer än vad man hade gjort här i Mexico. Jag har aldrig stött på någon svältande människa här. Men orättvisorna är stora, analfabetismen finns kvar (dottern som varit i USA kunde läsa men inte skriva till exempel) och skolorna har varierande kvalitet.


På den här bloggen http://blogg.passagen.se/andersmolle/category/Amerikatt+med+Svenska+Tankar
kan man läsa att det i snitt dör en mexikan om dagen i öknen på väg till USA. Följande tyckte jag också var bra skrivet:
"De skyldiga är den Mexikanska regeringen som uppmuntrar imigrationen, för att bli av med fattigdjävlar och få in de US dollars som de sänder hem. Det Mexikanska styret skulle istället arbeta för rättvisa och bättre förhållanden i Mexiko.
De skyldiga är den Amerikanska regeringen som försöker att bestämma hur folk i mellanöstern ska leva, men inte pressar den Mexikanska regeringen och som istället för en utrikespolitik som stoppar varje försök för utvecklingsländer som Mexiko att resa sig upp från fattigdom.
De skyldiga är de Amerikanska företag som utnytjar nåt som måste betraktas som ren slavhandel. De illegala invandrarna arbetar för löner som är långt under den lagstiftade minimilönen och de bor ofta under förhållanden som skulle få en svensk lantbruksinspektör att stänga förläggningen, om det var frågan om svinskötsel...
Äras borde de som ger sitt liv för att ta hand om sin familj och straffas borde de som håller slavar."

Om ni vill se en film om ämnet kan jag rekommendera "Crossing over" med Harrison Ford. Och så måste jag även rekommendera en annan film jag såg på Zipolites lilla Hippie-bio igår: "Amores Perros" som inte handlar om emigrering, men är en väldigt bra film.