Ett med naturen i Ventanilla

Igår var vi och red i Ventanilla, samma strand där vi släppte ut de små sköldpaddorna. Jag var där och red säkert fem gånger när jag var här i Mexico för två år sedan. Varje gång är det som en religös upplevelse. Det är helt enkelt oslagbart. Den milslånga öde sandstranden med de starka vågorna, den alldeles klargröna skogen innanför stranden, bergen man skymtar långt inåt land, och så den stilla lagunen precis intill havet och solnedgången när man vänder hemåt.

          Jag red samma häst jag tidigare ridit, Careto. En jättefin och minst sagt pigg häst. I början är jag alltid nervös, jag har respekt för hästar speciellt när jag är bredvid dem och när man inte känner dem så väl. Det brukar dock släppa när jag sitter uppepå. Jag var lite ovan i början med Careto. Ramiro, den skönsjungande hästägaren, påpekade noga att jag inte skulle dra för hårt i Caretos tyglar eftersom han då stegrar sig. Det är bättre att svänga honom från höger till vänster när man vill ha stopp på honom. Jag minns detta från förra gången jag red honom, fast jag hade glömt att man kunde dra lite men inte för hårt. Igår i början vågade jag inte dra alls så Careto satte iväg i galopp nästan direkt och jag fick vända och hålla på och trixa tills han lugnade ned sig. Men direkt när han skulle börja skritta igen så blev det galopp. Och så där höll vi på från stopp till galopp. Sedan fick jag instruktion att jag kunde dra, men som sagt inte för hårt. Efter det fick jag kontroll och det kändes underbart att rida fina Careto.
          I slutet av ridturen, innan man vänder hemåt igen, finns en stor lagun och där badar och simmar man med hästarna och rider en liten sväng barbacka.

  

Jag har nu bokat om min hemresebiljett från april till mitten av februari eftersom jag har fått ett jobb hemma i verkligheten från och med då. Nu har jag alltså en månad kvar här i paradiset och den tiden ska jag bara ha det skönt och njuta av värme, sol och fina människor. Jag har ju i och för sig haft det varmt och skönt och njutit även fram till nu, men jag har ändrat inställning lite grann. När jag kom hit var det med syfte att försöka hitta ett arbete och kunna jobba under tiden här. Som ni vet så fick jag ett arbete som lät väldigt bra, på Casa Bichu. De hörde dock tyvärr aldrig av sig, trots att de varje gång jag ringde försäkrade mig om att jag skulle förbereda mig på att jobba. Väldigt dålig stil tycker jag, eftersom det även hindrade mig att söka andra jobb då jag naivt trodde på dem och att jag verkligen skulle få jobba. Ja, så kan det vara. Nu bryr jag mig inte om det längre eftersom jag har ett jobb som väntar i Sverige och det är trots allt väldigt bra möjligheter med ett svenskt arbete. En svensk lön med svenska rättigheter, det är något jag alltid uppskattar extra mycket efter en tid utanför Europa, där sådana rättigheter oftast bara existerar för de som redan har pengar och kanske inte egentligen är i så stort behov av mer.