Fina fisken

Igår var det femtonårsfest "fiesta de quince años" i Zipolite. Vi kom lite sent till festen så vi missade den fina tjejen, men jag kan berätta lite kort om traditionen. Det är en stor och viktig tillställning här i Mexico och latinamerika där man firar flickors inträde i vuxenlivet. Traditionellt sett börjar kvällen med en mässa och därefter startar festligheterna. Flickan träder sedan in klädd i en vacker brudlik kläning tillsammans med sina följeslagare. Mexikanska tjejer får enligt tradition inte dansa med pojkar offentligt förrän efter sin femtonårsfest. På festen dansar flickan med sina följeslagare vilket markerar att hon hädanefter får dansa på offentliga tillställningar.

Nog om denna tradition. Idag har det var en underbar söndag! Efter en härlig croissant frukost (kocken här på restaurangen bakar underbart ljuvliga) begav vi oss till San Agustinillo för en njutfull playadag. Vi hoppade upp på första bästa camioneta, minilastbilsflak, och skumpade oss dit. Framme vid stranden fick vi äran att beskåda dessa gigantiska fiskar. Inte dåligt!



Strandspring i benen

Igår sprang jag en härlig joggingtur på stranden med underbara Josefin. Det har blivit lite av en rutin här, och en väldigt bra sådan. En annan rutin jag har är Morgonskolan med Leos hundar PunkA och Chokolate, alias "Choko". Jag försöker enträget att lära dem "Tass" med hjälp av Cornflakes som hundgodis. PunkA älskar Cornflakes, hon blir helt vild innan Morgonskolans start. Choko verkar inte lika förtjust, men ner går det alltid. De verkar dock ha lite bekymmer med språket de där två, det går liksom inte in. Jag får kanske byta till italienska istället. Men nej, de ska tusan i mig lära sig svenska! Jag måste ju ha några landsmän här! Ibland känner jag mig som en inklämd svensk mitt emellan Mexico och Italien. När jag duschar om kvällarna hör jag grannarnas mexikanska klagosång (det är tydligen någon som har gått bort i familjen/släkten och då har de klagosångssamlingar i flera veckor) blandas upp med det italienska sorlet utifrån restaurangen. Det är tur jag har Piña Palmera som tillflykt, där kan man lita på att man alltid hittar en och annan svensk.

    

Jag har piffat lite i vårt sovrum, ett resultat som till skillnad från "vardagsrummet" är värt att visa. Med detta önskar jag en trevlig söndag!

Ordning och reda städa varje fredag

Pust och stånk och stön. Nu har vi städat klart vårt lilla "vardagsrum". Jag hade tänkt lägga till några fina före och efter bilder, men saken är den att jag tror inte ni hade blivit så imponerade av resultatet (jag fick ingen wow upplevelse direkt). Bara lite mindre grus på golvet ungefär. Det är nämligen helt hopplöst att hålla någonting rent och fräscht här, det där pulvret finns överallt. Jag städade vårat sovrum häromdagen. Min pojkvän Leo berättade att de minsann hade en dammsugare. "Åh herregud vad undebart", tänkte jag. Men när jag skulle börja dammsuga så fanns det inget vanligt munstycke och inte heller något skaft att hålla i. Det som fanns var ett sådant där litet munstycke som man skulle kunna dammsuga hyllor med. "Hm, ska jag ligga och kräla på golvet och dammsuga med det lilla munstycket eller är det kanske bättre att sopa allt i en hög och sedan dammsuga upp det?". Jo, så fick det bli. Men naturligtvis fanns det ett men där med: Under vårat sovrum finns restaurangköket och tydligen så kunde jag inte sopa golvet för då kunde det ramla ner bös i köket! Jaha, hur tusan ska man städa här egentligen då? Sanningen är den att folk städar inte alls. Inte så som vi skulle kalla städa, kliniskt rent, inga skor inne osv. De har fattat grejen som inte jag har: det är ingen idé att städa här. Det fick i alla fall bli ett litet rafflande med det där lilla skitskaftet. Men fort gick det kan jag lova! Ja, det lär ta tid att vänja sig vid detta primitiva liv helt klart! Tur att naturen är så underbart vacker att det väger upp med råge.

I brist på mina tänkta före och efter bilder lägger jag upp ytterligare en hängmattebild, det är så underbart att ligga där och bara vara.

Äntligen

Nu äntligen skriver jag mitt första inlägg! Jag har funderat på den här bloggen ett tag, tyckte inte riktigt att det var min grej. Men i tankarna kom jag allt oftare att tänka på denna "icke existerande blogg", om allt jag skulle kunna skriva om, att det skuille vara skoj. I och med det sammanträffandet att jag nu befinner mitt emellan två arbeten, samt agerar playahustru i Mexico, så gick det inte längre att inte skapa bloggen. Så här är den:

Detta blir en första hälsning från mig här i Zipolite. PunkA hälsar att hängmattan är go att slappa i.